Min ivriga väntan har fått ett slut. Jag får erbjudandet och jag känner hur ett tryck över bröstet lättar. Att det inte längre finns en tyngd i mitt skratt, i mina mungipor. När vintern är över och våren tar vid, kommer jag spendera mina dagar någon annanstans.

 

Även om jag går, så är jag många människor rikare. Jag har funnit människor som är likasinnade, som bär på samma tankar och känslor som jag. Jag har funnit människor som är källor till glädje och positiv energi och som förgyller mig och mitt sinne inom loppet av ett par sekunder. Så på sätt och vis hittade jag hem, för jag hittade människor för livet. Men just nu är det inte här jag ska vara.