Jag ser ohälsan i min spegelbild. Jag får till och med sminka över den. 

 

Jag byter ut fast föda mot flytande igen. Och det är lättare att stiga upp om morgnarna. Kroppen känns mindre tung. 

 

Värken invaderar. Så jag bestämmer mig för att röja hela min kalender denna helgen. Jag ska pausa från alla måsten och bara vara. För jag märker hur stressen börjar ta över kroppen igen. Jag kan inte sitta stilla, jag skakar med benen. 

 

Jag kör ensam i en bil på väg mot en föreläsning och passar på att sjunga och sittdansa. Jag är noga med att sjunga ända ner i magen. Den bästa sortens avkoppling. 

 

För jag måste dra ner tempot nu. Jag är för introvert för att orka ha sociala aktiviteter varenda kväll. Jag hinner inte reflektera, tänka efter. Jag hinner inte heller känna glöden, gnistan. Jag känner en hjärna i kaos som längtar efter sömn.