I höstas vände jag mig till sjukvården för hjälp eftersom jag ansåg att jag gjort allt i min makt vad gällde kosten. Att jag efter lång tids laborerande kunnat konstatera att mina problem inte är kostrelaterade. Efter att ha kommit till gastromottagningen, fick jag klart för mig att jag inte skulle få någon annan hjälp än att bli remitterad till en dietist. Oh, the irony. Men jag tänkte att jag skulle gå dit. Att jag inte skulle ha några förutfattade meningar, även om jag betvivlade att en dietist skulle kunna lära mig något som jag vid detta laget inte redan vet. Idag var det dags. Och dietisten var minst sagt undrande till vad jag gjorde där. Undrade om jag hade berättat om mina symptom för läkarna. Menade att det inte kan vara enbart IBS, och benämnde den som den slasktrattsdiagnos den faktiskt är. Hon var i alla fall den trevligaste jag mött inom sjukvården under dessa 11-12 åren. För hon lyssnade. Hon avfärdade inte mig, hon ville inte bara bli av med mig, även om hon var på det klara att hon inte kan hjälpa mig. Alltid något.