Avliva mig, why don't you

 
I lördags åt jag lite grönsaker och lite frukt. Sedan låg jag och vred mig i magsmärtor halva söndagen.
 
I måndags konstaterade jag återigen och en gång för alla att flytande föda inte heller fungerar, så det har varit tillbaka till svält sedan dess.
 
Jag har inte kunnat sova om nätterna, troligen på grund av hunger.
 
Igår kväll åt jag lite kikärtsröra eftersom jag var så fruktansvärt hungrig. Har sedan legat och vridit mig i magsmärtor och gnytt som ett djur hela natten samt fantiserat om att ta en kökskniv och skära sönder tarmen. Smärtorna nådde sin kulmen när jag vid uppstigningstid i morse låg i fosterställning på badrumsgolvet och hade så extremt ont att jag fick spy galla rakt ut på golvet. Att röra på kroppen var nämligen inget alternativ. 
 
Jag är likblek, har hjärtklappning och orkar knappt sitta upp. Och snart är det tänkt att jag ska gå till jobbet. 
 
Viljan att fortsätta leva hänger på en djävulskt skör tråd, kan jag säga.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Nu får det vara bra alltså! Du måste gå till sjukhuset igen och gå inte därifrån förens de kan hjälpa dig! Du kan inte lida såhär längre, Caroline. Jag blir så förbannad på sjukvården så att jag kokar. Jag lider med dig, verkligen.
De kan inte nonchalera dig längre för då får de fan med mig att göra kan jag tala om.
Du är stark, och det gör ont att du tvivlar på livet.. Ge det en chans till, snälla.. Kram på dig.

Svar: Nu har jag ingen aning om vem du är, men vill bara tacka för stödet. Nu är det inte så enkelt som att bara kräva hjälp från sjukvården för de har i alla lägen nekat mig hjälp och skickat hem mig. Men jag har gjort en egenremiss till Lunds gastromottagning och det verkar som att de kommer ta det på allvar även om väntetiden är fyra månader. Det jag känner är ganska naturligt men nog egentligen ingenting att oroa sig över. Att äta och få i sig näring är ett av våra mest grundläggande behov, och det är ett behov jag inte kan tillfredsställa. För mig är mat dessutom en stor källa till lycka. Men jag är envis som 75 åsnor så jag ska nog ta mig igenom detta också. Jag har fantastiska föräldrar som inte kommer tillåta att jag ger upp.
Caroline

2014-11-14 @ 11:28:16

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0