Det är rosiga kinder och chockerade lungor. Några enstaka flingor faller mot en upplyst perrong och jag har andan i halsen, den har inte nått längre ner än så. Några mil senare virvlar fler, tjocka flingor ner mot en annan upplyst perrong. Kanske kommer någonting annat lysa ljusare snart. Åsynen av snö får mina ögon att börja glittra och det drar i mungiporna och hjärtat. 

 

Jag flödar av positiv energi för första gången på länge, vilket får det att kännas nästan magiskt.