Jag har den senaste veckan hamnat i svåra situationer där jag har imponerat på mig själv, där jag har kunnat konstatera att jag på vissa sätt är starkare än någonsin och större som människa än någonsin.

 

I association med det, är det en slags tillfredsställelse som sköljer över mig i samband med att jag känner en tomhet efter att ha varit social. Den senaste tiden har jag nämligen isolerat mig i rent överlevnadssyfte och på många sätt undvikit sociala situationer. 

 

Jag reser mig igen, och jag reser mig som mest i motvind. De oerhört kraftfulla projektionerna biter inte på mig utan jag ser igenom dem.