I

 

All min vakna tid tillägnas arbete. Mitt engagemang är hundraprocentigt när jag ser förändringspotential och då är det värt mödan, oavsett slutresultatet. Jag ser en unik intelligens blandad med öppen känslighet. Men mina ögon blir rödsprängda och kroppen slutar lyda, det blir svårt att gå. Så det är dags att andas ut, förhoppningsvis för fler än mig. En skarpsynt kollega säger att hon är orolig för att jag ska bli utbränd. Jag svarar att detta är ingenting i jämfört med höstas. Jag vistas i ett fientligt klimat men på något sätt lyckas jag just nu värja mig. Mitt psyke är inte bara stabilt, utan starkare än någonsin. 

 

II

 

Trots förklarligt zombietillstånd lägger jag märke till detaljer. Så när jag ser blinkande blåljus i backspegeln förstår jag direkt vad konstapeln kan vilja mig. Min puls höjs inte när jag kör in till vägkanten. Jag rullar ner rutan, ler och frågar skämtsamt "tycker du att bilen är skitig?" När jag avslutar hembesöket som jag var på väg till får jag fråga efter papper så att jag kan torka av registreringsskylten baktill.

 

III

 

Jag ser en hjärna som liknar min. Som upplever samma ångest. Som är en empatiker precis lika mycket som jag. Jag pratar om vikten av att påverka det man kan påverka, dvs hur mycket man låter sig själv påverkas av andras idioti. Men dagligen hamnar jag själv i situationer där främlingar som jag aldrig ens pratat med suger ut all min energi och lämnar mig dränerad och frustrerad. Jag är tolv år äldre och har fortfarande inte lyckats lära mig att värja mig. Hur ska hen förväntas göra det? Min instinkt att vilja skydda är klarvaken. Så även insikten om att människor måste skydda sig själva, och inte skyddas av andra. 

 

IV

 

Relationer, som tidigare varit djupa, svalnar nu, blir ytliga. Samtidigt blir relationerna till dem som delar min vardag allt viktigare. För var det någonting som jag lärde mig under det gångna året så var det att inte lägga energi på relationer som saknar balans. Psykisk tillgänglighet är ingenting jag någonsin kommer att låta kompromissas med igen. 

 

V

 

Det är härligt att höra sitt eget skratt igen,