Jag blir så ofantligt illa berörd. Hur kan man ha en sådan människosyn, att man gör något sådant? Numera går det inte en vecka utan att man får läsa om våldtäkter som begåtts. Och lagstiftningen kring det är fortfarande helt åt helvete. Jag avskyr det faktum att jag på allvar tvingas tänka följande tanke: "Jag väljer att sova över hos Malin och inte ta ett sent tåg hem, eftersom det i princip är lagligt att våldta". Det fanns en tid då jag vågade gå genom Tivoliparken sent om helgerna. Det skulle jag aldrig göra nu.