Separationsångest

 
Hon iakttar mig när jag häller upp orimligt mycket mat. Står bakom mig och beskådar hur jag fyller vattenskålen ända upp. Och så skriker hon rakt ut. Hon blir inte glad över all mat. För hon förstår. Att jag kommer att vara hemifrån i minst ett dygn. Älskade lillstumpa!
 

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0