Jag är en sån person som blir tillfälligt förälskad i saker. Inte människor, där är jag svårflirtad. Men saker. Framför allt maträtter och låtar. Och när förälskelsen har slagit till, måste jag få älta föremålet för förälskelsen. Jag måste få äta samma måltid flera dagar i rad, jag måste få lyssna på samma låt flera gånger i rad. Jag minns hur frustrerad storebror blev när jag redan som liten fallit för repeat. Men det bara är så. För jag kan inte släppa och njuta av något nytt innan jag har blivit färdig med förälskekänslan. Den måste få ha sin process. Och jag älskar känslan. När en låt tvingar en att sittdansa. När en måltid för en att känna att man nu kan dö lycklig. Det är ju det som är livsglädje, ne c'est pas?