Den där starka oviljan som kan infinna sig ibland är inte ett dugg konstruktiv och inte heller lätt att skaka av sig. Just nu vill jag inte gå och lägga mig, vilket är en viktig förutsättning för att jag ska vara människa när väckarklockan ringer vid femsnåret. Istället vill jag lyssna på musik och översköljas av mina egna tankar och försöka sortera dem, klä dem i ord. 

 

Men förnuftet får gå före känslotillståndet. Det får bli en bok i sängen. Då kommer ögonlocken garanterat bli tunga inom sinom tid.