Vid mer än ett tillfälle denna vecka har jag hört låtfrasen "Jag är förälskad i livet" i huvudet. För det är ungefär så jag har tänkt vid just de ögonblicken. Att nu känns livet bra, om än för stunden, för dagen, för veckan. Jobbet känns lustfyllt igen nu när stressen inte längre är en ständig följeslagare. Istället känner jag mest att jag klarar av allting som kommer i min väg. Saker som tidigare skapade omedelbar frustration hos mig har istället runnit av mig och inte fått fäste. Och den lilla frustration jag har känt har jag på en gång kunnat prata av mig. 

 

Det är fantastiskt vad livet kan kännas så mycket lättare när man mår bra och är fylld av positiv energi. När det längst fram i medvetandet inte finns någonting som skaver (därmed inte sagt att det inte finns något som skaver längre bak). 

 

Kanske är det D-vitamintillskottet. Kanske är det på grund av att jag har hittat tillbaka till mig själv igen. Min inre kärna, som inte styrs av yttre faktorer och andras behov. Utan som bara är... jag. Som är glad, hjälpsam och har tålamod. Etc, etc. Det är en markant skillnad från att ha isolerat sig på sitt kontor, vill jag påstå.