De senaste dagarna har jag råkat falla över både texter och filmer som berör sexism och kvinnohat. Sådant som jag annars gärna undviker att läsa om. Inte för att blunda för problemet i sig med tanke på att det gör sig påmint dagligen, men för att slippa vara kroniskt förbannad.

 

Dessa texter lyfter fram det faktum att Sverige är långt ifrån jämställt och att vissa attityder har blivit så normaliserade att folk blir blinda inför vad som faktiskt förmedlas. Det jag blir mest arg över är nog ändå kommentarerna till texterna. Direkt ska någon peka finger på att man utgår ifrån kön och inte individ (för då är det helt plötsligt läge att vara politiskt korrekt och inte alls blanda in genus) samt gnälla över att männen minsann också blir utsatta för diskriminering och därmed ifrågasätta varför det inte uppmärksammas lika mycket. FÖR ATT DET INTE ÄR ETT LIKA UTBRETT PROBLEM FÖRINIHELVETE! Naturligtvis är det också något som bör uppmärksammas men man måste väl någonstans prioritera och börja i rätt ände? Vilket kön är det som har blivit utsatt för mest förtryck genom världshistorien? Hur många män utsätts för hot, våld och till och med mord av sina kvinnor i förhållande till hur många kvinnor som får denna behandling av sina män? Det handlar inte om att ta parti för något utav könen och svartmåla det andra, det handlar om att vi måste ändra attityderna som florerar i samhället. 

 

Men eftersom jag är kvinna i kombination med att jag har en åsikt kring detta, så är jag i mångas ögon helt enkelt bara en bitterfitta som behöver ett ligg. Grattis 2013, vad långt vi har kommit. 

 

För övrigt så är jag så otroligt tacksam över att jag är uppvuxen med föräldrar som har varit jämlika när det gäller ansvaret för hushållssysslor. För mig är det en ren självklarhet att det är så det ska vara.