Läser om asylprocesser som tar nästan tio år och att man tycker att det är rimligt att utvisa barn som är födda och uppvuxna i Sverige. Sådant möter jag även i mitt arbete. Läser om någon som först dömdes för bland annat våldtäkt men fick ett lägre straff i hovrätten eftersom man ansåg att handlingen inte hade sexuellt syfte utan gjordes utav svartsjuka för att kontrollera att flickvännen inte var otrogen. Då räknades det inte som sexualbrott längre utan som kvinnofridskränkning. Och så har vi upptäckten jag gjorde för nästan ett år sedan - att psykisk misshandel inte är brottsligt, ens mot barn. Sveriges rättssystem är helt åt helvete. Jag blev så bestört och ledsen över att tänka på alla dessa saker att jag var tvungen att genomgå ett träningspass trots att kroppen egentligen inte orkade utan behövde vila. Men min hjärna behövde sinnesro genom frigörelse av hormoner. För jag kan inte förstå hur Sverige 2013 kan se ut på detta sätt. För att inte tala om nedmonteringen av sjukvården, psykiatrin och skolorna.

 

Jag slås av hur farligt det är när man bara blint följer lagar och regler utan att ifrågasätta dem. Och hur attityder kan formas utifrån de lagar som finns. Oavsett hur inhumana dessa lagar är. Det är så lätt att själv formas av det system man lever i, istället för att systemet ska formas efter dem som lever i det. 

 

Det är just därför som jag ett tag lät bli att följa media och nyheter. Jag blir så illa berörd och det väcker så mycket negativa känslor hos mig att jag ibland får ett behov av skydda mig ifrån dessa känslor. Pausa. Och så har det varit under i stort sett hela mitt liv. Redan som barn blev jag otroligt tyngd av alla orättvisor som finns. Jag undrade på allvar hur jag skulle orka leva i en värld som denna.