Å ena sidan så tänker jag att om jag utsätts för mer idioti just nu, så kommer jag att implodera. Å andra sidan har jag nära till lyckoruset när jag väl får lämna stressens högborg. Sätter igång hög musik och sjunger med för att fånga lyckan. Hinner läsa några sidor i sällskap av rosévin på balkongen innan solens strålar slutar nå fram. Jag hittar äntligen ut ur skuggan igen och får näring av ljuset, dräneras inte längre av mörkret lika starkt.