Lördag:

 

Magsmärtor från ingenstans mitt i natten. Får kräkas upp hela maginnehållet utan anledning.

 

Torsdag:

 

Har extrema magsmärtor när kroppen måste gå upp. Tar mig till toaletten men får lägga mig på golvet. Febern tar över kroppen och jag har inget annat val än att krypa tillbaka ner i sängen. Åker till jobbet en timme senare än vanligt och fascineras över min ork att ta mig dit över huvud taget. 

 

Fredag:

 

Får en reaktion på morgonen som innebär känslan av att blodet kokar samt klåda över hela kroppen. Hela överkroppen blir rödfläckig, öronen blir illröda och mina ögon speglar tydligt känslan av sjukdom. Jag googlar mina symptom. Första och enda träffarna: fibromyalgi. Just ja. Hade glömt symptomen. Får svälja ner en Voltaren med saliv på tåget för febern tar över kroppen. För varje trappa jag går uppför måste jag dra mig upp med räcket och det är precis så att jag orkar hela vägen upp. Väl uppe är jag andfådd som en 80-åring och jag rör mig i takt med en sengångare. Har satt i mig 150 mg Voltaren innan lunch. 

 

Summa kardemumma:

Min kropp dukar under och jag lider av ständig huvudvärk. Kan inte tänka som vanligt, kan inte fungera som vanligt. Mina svarta tankar som jag har emellanåt ska vi inte ens tala om. Men jag kan inte göra någonting åt situationen som det är nu. Det lilla jag kan påverka, har jag redan tagit kontroll över. Just nu handlar det mer om den psykiska stressen som är totalt oundviklig och den uteblivna återhämtningen. Jag kan konstatera att återhämtningen inte sker i samma takt som frigörelsen av konstant stress (som sedan fylls på och börjar om igen). 

 

Men annars mår jag tipptopp! Å andra sidan... har jag någonsin låtit något liknande stoppa mig?