Vi sitter ute i solen på eftermiddagsfikan. Jag får klä av mig till bara armar. Efteråt känner jag hur solen har kysst liv i mig igen.

 

Kommer hem och äter maten på balkongen i kvällssolen. Går sedan till puben i närheten och firar en fin väns födelsedag. Går hem alldeles för sent och det är fortfarande ljummet ute.

 

Det här är första vardagen på länge som jag har känt mig levande även på arbetstid. Kanske blir morgondagen lika svart som alla andra dagar har varit på sistone. Men den här dagen, den här dagen har jag varit vid liv.