I morse somnade hon in och hennes ansikte ska ha översköljts av en vacker fridfullhet. Det gör så ont i mig att hon förlorar det hon förlorar och det gör så ont i mig att hennes son med familj förlorar henne. Mina barndomsminnen väller fram och jag vill börja om, återuppleva allting. Men jag får trösta mig med att hennes lidande är slut. Hon kommer att vara saknad och förnekelsen kommer att få ta den tid den tar.