Sitter i solen tills dess strålar gör avtryck i mitt ansikte. Djuppratar med en gammal vän och inser att vi båda två var på samma plats samtidigt förut, och att vi är på en ny plats samtidigt nu. Vi har genomgått samma resa och slutat överge oss själva. Det är stort och förtjänar en stunds tyst stolthet. Utveckling kommer alltid att vara något av det vackraste jag vet.

 

Reflektioner är kantade med insikter. Det är häftigt att se tillbaka och jämföra med nuet. 

 

Ett första steg kan vara att sluta överge sig själv. Men det krävs ännu ett steg för att faktiskt stå upp för sig själv. Då krävs att man börjar ställa krav på sin omgivning.