Det är fint att göra saker man tycker om att göra tillsammans med andra människor. 

 

 

För första gången på mycket länge finns det nätter då jag faktiskt inte vaknar en enda gång. Det är aldrig tankar som håller mig vaken men ändå brukar jag vrida och vända mig i sömnlöshet. 

 

 

Blir oväntat berörd av en säsongsavslutning och inser hur mycket jag kommer att sakna karaktärerna. Det är så lätt att tycka om saker när man inte behöver vara rädd samtidigt. 

 

 

Ligger på soffan och känner hur hjärtat svämmar över av kärlek för min fina katt. Det bubblar och måste ut, och för en stund fnittrar jag så att tårarna rinner. Underbart.