På morgonen när jag kliver av tåget i Karlshamn, öser regnet ner. Jag ställs inför två val: stå kvar i naivt hopp om att regnet ska avtå, eller stå ut med att bli dyngblöt. Jag väljer det sistnämnda och förbannar mig själv i tanken för det faktum att jag fortfarande är värdelös på att ha med mig det paraply jag äntligen införskaffat. Resultatet blir att håret droppar på bordet medan jag arbetar och byxorna är blöta större delen av dagen.

Vid lunchtid packar jag om min väska så att allting som behöver få plats ska rymmas. Återigen reflekterar jag över att ena facket är mindre rymligt än vanligt och undersöken saken. Ta mig fan, i botten av väskan ligger mitt förbannade paraply och har så gjort hela hösten i princip. D'oh!