På dagens seminarium fick vi i uppgift att låta fantasin flöda och skriva ner hur vi skulle önska att våra liv ser ut om tio år, tjugo år, trettio år, fyrtio år och slutligen femtio år. Det är ju trots allt lättare att forma sina egna liv aktivt om man vet vilka mål man har. Allra sist skrev jag i alla fall att jag skulle vilja vara lika levnadsglad som farfar var. Han var helt fantastisk och det går inte en dag utan att jag saknar honom. Än idag kan jag höra hans skratt i huvudet och det är guld värt.