Någon slags kärleksförklaring


Jag älskar att ligga med huvudet i hans knä och känna hans fingrar genom mitt hår.

Det är något gudomligt sött med hans ögonrörelser, vilket får det att bubbla inuti tills det exploderar i ett förtjust fnitter.

Det är något oemotståndligt med hur hans blick tindrar när han kittlar mig eller stjäl en puss för snabbt.

Jag älskar att dra handen över hans mage och ligga så nära det bara går innan jag somnar.

Det är underbart att se hans förnärmade reaktion och respondera med att fånga in honom i min famn tills han slutar streta emot.

När jag ser att något tynger honom, stryker jag honom extra mycket över kinden för att försöka få honom att må lite, lite bättre. Ibland frågar jag vad han tänker på och jag blir så ofantligt glad när han berättar. När han anförtror sig åt mig på det sätt som han numera gör. Kommunikation & psykisk närhet.

När han är stressad ser jag ändå till att han får mat i magen och muntrar upp honom med kanelbullar, eftersom han får de där tindriga ögonen när han äter en sådan.

Jag älskar att han alltid håller mig i handen när han kör bil och att han alltid tar sig tid att ringa till mig dagligen, oavsett vad han gör för något. Att han vill att jag ska ringa även om det kan innebära att jag väcker honom. Att han alltid ringer och säger godnatt när han inte sover hos mig.

Jag älskar att han bryr sig så otroligt mycket om andra människor som han gör, och att han alltid försöker hjälpa till. Den enda baksidan är att han ibland själv mår dåligt av det och att det ibland blir för mycket - och jag vill ju att han ska må bra. Men samtidigt är det sådan han är och jag ska bara försöka få honom att inse sitt eget värde. Få honom att själv se hur fantastisk han är och få honom att prioritera sig själv också.

Jag älskar att vi även i sociala sammanhang ändå har en fysisk närhet till varandra - att vi håller handen eller till och med sitter i varandras knä en stund (men naturligtvis finns det gränser för hur intim man är bland andra människor). För jag vill inte behöva hålla tillbaka.

Jag blir så glad när vi tänker exakt samma saker eller när jag upptäcker att han gillar samma låtar som jag gillar.

Det är underbart att han är lika kramig som jag är.

Och jag är oerhört lycklig över att han släpper in mig i sitt liv och sitt hjärta.

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0