Varje sommar blir jag påmind om hur jag saknat rapsfälten, hur jag älskar att bli bländad av deras skönhet när jag passerar. Jag stannar upp och betraktar alla träd, som om jag någonstans på vägen glömt bort att de faktiskt kan överösas av gröna löv som gör allt för att rama in sin omgivning. Jag ser maskrosfrön komma flygande mot mig och trots att halsen redan känns ihopsnörpt så kan jag inte låta bli att tycka att det är bland det vackraste som finns. Vi går på en solvarm grusstig och förföljs snart av doften av nyklippt gräs.

På förmiddagen springer jag på min underbara svägerska när jag är på väg till ett seminarium om att vara aktör i sitt eget liv och ta ansvar för det. Allt sådant som man vid detta laget redan vet men som alltid tål att upprepas. Jag sitter i ett rum med kompletta främlingar men är ändå en av dem som pratar mest. Det hade inte hänt för tre år sedan. För första gången i år lockas jag till att köpa rosévin och sedan spenderar jag dagen på en solvarm balkong med en fin vän. Kvällen spenderar jag med min kärlek på en filt på gräsmattan i sällskap av musik, kaffe, cigaretter, kanelbullar, en söt men pipig katt, och öl.