Och när jag känner mig som mest avtrubbad blir jag väckt till liv igen. Sedd och prioriterad.

När jag ser framåt ser jag ingenting så jag måste vända blicken mot nuet. Framtid har alltid varit en av mina främsta ångestkällor. Jag tänker för mycket och tankarna framkallar för många känslor på samma gång. Och ibland är det tvärtom. Att jag känner för mycket så att tankarna blir för många.

En fredag står jag på ett apotek och filosoferar över hur den äldre generationen växt upp rent generellt då jag gör observeringen att många äldre människor tycks ha fastnat vid just anala stadiet. Tänker att generationen under snarare är oralfixerad. Men det är bara en tankelek för att dräpa tid. Några dagar innan började jag fundera på hur världen hade sett ut om evolution och utveckling hade sett annorlunda ut. Om vi till exempel aldrig hade börjat äta djur. Jag når ingen slutsats. Men 'om' är egentligen en så onödig tanke för det får mig att ifrågasätta hela mitt liv. "Om saker vore annorlunda..." är en tanke som inte väcker något gott. Och jag antar att det är därför jag varken vågar drömma eller förvänta mig att vissa saker ska bli av.

Min lördag börjar med världens godaste smoothie gjord på frukt och bär och värmande solstrålar genom fönstret. Jag känner mig pigg, utvilad och framförallt motiverad för första gången på länge. Ikväll ska jag få dricka rödvin och umgås med the Löfstedt family.