Jag har verkligen ingen kontroll över min kropp längre. Det har till och med börjat bli svårt att använda tangentbord eller skriva sms. Ända ner i tårna, ända ut i fingerspetsarna.

I lördags var jag på rödvinskväll hos Morgan. Han förstår mig i situationer där många andra bara skulle skaka på huvudet åt mig. Det är fint när man hittar människor som talar samma språk som en själv. Jag kommer alltid värdera det högt. Det var en trevlig kväll och jag lyckades hålla smärtan borta.

På vägen hem återkom dock värken i full styrka. När jag steg av bussen och började vira ihop hörlurarna runt min mp3-spelare, bara tappade jag den trots att den satt hårt i mitt grepp. Noll kontroll. Det var längesen någon av mina händer gjorde sådär. Jag brukade tappa gröttallrikar i golvet på grund av att min hand helt plötsligt bestämde sig för att släppa sitt grepp. En omedveten reflex jag inte kan styra över.

Och idag. Inte kunna gå ur sängen förrän halv två. Kroppen lyder inte. Är tung som bly och gör ont överallt och jag börjar tröttna på värktabletter. Tröttna på att lura mig själv att jag inte har särskilt ont, för att sedan vakna upp till en så bister sanning när jag egentligen tänkt gå på eftermiddagsföreläsning. Jag undrar när jag kommer kunna jobba nästa gång. Jag klarar knappt av att gå i trappor och kan knappt lyfta saker längre. Heja detta!

Med andra ord så bor jag numera i min säng. Fast jag är inte så bitter som jag låter. Jag skrattar faktiskt åt hur jag får använda bägge händerna för att lyckas lyfta vattenkokaren numera. För det är ju faktiskt komiskt också :)