Antal yrselanfall under dagen: 513?

Jag förstod ganska snabbt att min kropp skulle bråka med mig eftersom jag blev andfådd och svimfärdig av att promenera till bussen. Jag tränar regelbundet så hur i hela friden inträffade detta? Sedan bröstsmärtor hela dagen. Och jag vet inte hur många gånger jag tappade balansen och höll på att trilla omkull på jobbet. Av yrsel. Höll på att trilla ner i en kartong och kunde inte låta bli att skratta lite åt det eftersom det hade sett väldigt komiskt ut :) Man ska alltid försöka se något positivt i det negativa ;) Jag har en hel del punkter att ta upp med min läkare, känner jag. Min kroniska trötthet också, for one. Det är inte normalt att bli så trött att man totaldäckar när man arbetat i enbart 1½ timme.

Imorgon ska jag försöka göra ungefär som jag gjorde i söndags. För några dagar sedan såg jag en enorm spindel i mitt rum, men medan jag sov, gick den och gömde sig. I söndags fann jag den. Hade just tänt lyset på toaletten när jag hoppade till av att den sprang på vasken bara några centimeter från min arm. Under en bråkdels sekund stod jag inför ett val. Skulle jag låta rädslan styra mig eller skulle jag bara ta kontroll över situationen och ha ihjäl den snabbt och lätt utan minsta tvekan? För det är ju så. Tillåter man sig att tveka, så kommer man inte att våga. Den dog, kan jag säga. Snabbt och lätt.

Så imorgon ska jag försöka bära på samma bestämdhet. Lyfta telefonen och be om hjälp med min IBS. Fast jag undrar hur många gånger jag kommer behöva säga såhär innan jag faktiskt vågar. Baby steps.

För jag orkar snart inte bära denna kroppen. Det är inte jätteroligt att vara sängliggande större delen av sin fritid. Faktiskt.