Ge mig något som känns
Det är väldigt mycket gåshud idag. Det är Kents Du & jag döden och senaste New moon-trailern. Jag hade förträngt hur smärtsam den boken var. Nu vill jag läsa den igen.
"jag kastar stenar i mitt glashus
jag kastar pil i min kuvös
och så odlar jag min rädsla
ja, jag sår ständigt nya frön"
"men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem"
"snart finns det inga tårar kvar
de var våra att ge vem som helst
äntligen
de är de dyrbaraste smycken vi har
så be aldrig om ursäkt igen
äntligen
sätter du själv dina gränser"
Igår skrev jag någonting om att jag ibland skulle vilja slippa känna.
Idag känner jag motsatsen. Känslor är så vackert, även de melankoliska.
Kommentarer
Postat av: ida
oj vilken höstkänsla jag fick av att läsa "kent". god damn it... ska fota lite bilder och visa dig, hur gult allt är här. och solen lyser idag, så det hade varit mysigt om du var här så vi kunde promenera bland alla färger :)
när kommer du hit?! mitt hjärta skriker efter dig! :)
men naj, du får inte prata sådan svår skånska när jag ringer dig (imorgon?), jag vill förstå dig jue :)
oj vad jag vill bli uppdaterad om allt i ditt liv. och OM jag vill vara där. men som sagt, jag spanar på resor helgen efter du fyllt år, för att se om jag har råd att besöka dig. så vi kan dansa i skånska höstlöv :)
Trackback
