Le stress
Det känns som att jag badar i ett hav av stress, och just nu håller jag på att få kramp.
Låtsas att tiden inte är en variabel och aptitlösheten välkomnar magsyran som bränner som lava genom tarmen. Ibland hamnar psyket på botten av ån och då känns det som att jag inte kan klara någonting alls. Som att jag skulle behöva ta paus från livet i en vecka.
Men det är ju så. Man ramlar ner från molnen då och då.
Kärlek är obeskrivligt, känslan av att älska något så mkt att man skulle offra sig själv är speciell=)
Trist att det inte är bra med magen=(
Du, tänk norrsken. Och låtsas att du ligger i snön, under bar himmel, här uppe i norr. Och hey: du får bli min kavaljer i snöfalls-virvel-dansen :)
Det ska bli skönt att få en extra dag nere hos dig. Och hey: eld låter som en ypperlig idé :) kanske lite kinamat också ;)
Det gör inget fast du sover/ligger i sängen länge. Vi kan bara ligga och prata :) Jag kommer inte ner för att springa runt med dig, jag kommer ner för att andas lite med dig. Vi behöver båda andas lite. Och har du svårt med det på dagen, så andas jag åt dig. Dessutom, om du har svårt att ta dig upp så är det väl perfekt att du har mig där: personlig passopp :) Jag är en jäkel på att hämta vatten och mat och allt annat man kan tänka sig behöva när man ligger nedbäddad i en säng :)
Jag menar, ligga skavfötters och titta upp i taket, och då och då prata om något som säter sig i huvudet är inte så fel :) Och tystnaden däremallan kan kanske behövas.
Jag hoppas att du mår bättre snart. Två veckor och två dagar :)
