När jag såg Ida gå av tåget i torsdags, bevittnade jag en händelse som var så typiskt henne - hon hjälpte en kvinna att bära av sin barnvagn. För det är sån hon är - hjälpsam och omtänksam. Vi hade nog inte förstått någon av oss att vi skulle ses igen, att tiden var inne. Men det känns hur naturligt som helst att umgås med henne. Efter en runda på stan for vi hem och beställde kinamat. Sedan satt vi med var sin filt i soffan och slötittade på tv medan vi smälte maten. Hon lyckades frammana en härlig skrattattack hos mig när hon undersökte handdockan jag fyndat på Ikea. Håhåjaja :)

Resten av kvällen var mys framför brasan med Lars Winnerbäck som bakgrundsmusik. Det är något riktigt magiskt med en brasa och gott sällskap.



På fredagen var det dags för oss att göra oss festredo. Jag, Ida och Poffe hann med lite SingStar innan vi satt helt matta på bussen ner till Malmö. Väl framme tyckte jag det var otroligt underhållande att bevittna Malins, Kellys och Pieres samspel i köket medan de fixade kycklingsallad. En timme senare var inflyttningsfesten igång och även Sara tittade förbi en runda så att hon äntligen fick träffa Ida. Jag hade fyra av de allra bästa samlade så lyckan var total. När dygnet övergått till ett annat var det dags att inta KB och dansa loss lite. Jag blev otroligt glad när Joy Division - Love will tear us apart spelades. Åh! Under kvällen fick jag också träffa Idas vän Ludde som hastigast. Det var fint att se henne så glad över att träffa en gammal vän.


Lördag och dags att åka hem igen för att ta igen sig innan konsert. Trots min trötthet blev konserten en helt otrolig upplevelse. Och det var som en dröm - att stå på en Lars Winnerbäck med Ida av alla människor. Hon som ringt när Kom änglar spelats live. Jag har sällan varit med om en så mäktig gruppkänsla som under denna konsert. Publiken var i så full extas att Lasse blev alldeles överväldigad. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick gåshud. Jag finner knappt ord för att beskriva det, så jag hänvisar hit - artikeln säger det mesta.



07.23 i söndags gick Idas tåg hem och det kändes lika vemodigt som sist att gå av tåget och se henne rulla iväg. Jag ser fram emot den dagen jag kan åka upp och hälsa på henne!