Malin höll superfredag för mig, Kelly och Erik. Det var TP och diskussioner kring bristerna inom sjukvården. Det är sannerligen inte bara jag som blivit illa bemött. Plötsligt drabbades jag av den där kvävande känslan jag hade på Malmöfestivalen förra året - jag-dör-om-ingen-håller-om-mig-precis-NU. Mitt fokus kom helt ur balans och jag slutade skratta två sekunder tidigare än vanligt. Blev botad när vi fick ett spontanryck och gick och fuldansade på Banken. Sprang på Marcus och Henke och kan fortfarande inte riktigt sluta skratta åt fylleröstmeddelande och parkeringsböter.

Lördag var Chillouts röda boxvin på en pakethållare och att cykla till grillfest. Det blev kubb och jag skrattar mer än jag siktar. Sara satte igång Björn Rosenström och vi stämde in i allsång. Jönsa ställde sig upp på bänken och demonstrerade Stampa med Leroy och då skrattade jag så mycket att magen nästan dog. Annars stod vi på en gräsmatta och gapskrattade i ring. PelleOlle fällde en klockren kommentar när vi pratade om att bli stannad av polisen:

"Man skulle haft en grävling i handskfacket"


Solen gick ner och jag började längta till ÖV:s uterum. Fick med mig Jönsa, Tjombi, Sara & PelleOlle. Det här var också ganska roligt:

- Jag har slått sönder halva mitt knä!
- Men då har du ju åtminstone ett och ett halvt kvar!

Det är söndag och jag är sönderskrattad men det finns ändå rum för en fin magkänsla. Snubblar över roliga citat som "En kvinna utan en man är som en fisk utan en cykel" och för en vecka sedan hade jag gjort det till min livsfilosofi. Fast mitt hjärta har kanske potential ändå.



Drömde att toningen släppte taget om håret så att jag blev blond igen. Det gav mig en dålig magkänsla så jag kan konstatera att jag nog trivs i brunt.