Eftersom det var Valborg igår, var det dags att söka upp en eld någonstans i närheten. Tjombis pappa och hans grannar brukar sammanstråla och placera sig nere vid ån för lite grillning och snapsar innan de tänder ett bål. Så jag cyklade dit för att spendera kvällen med Sara, Tjombi, Emil, Peter och Packe.

Ännu en gång fick jag bekräftat att mitt ansikte behöver bli rynkigt, och att jag skulle behöva växa en decimeter på längden. Jag har ett väldigt ungt utseende och många gånger känns det som en nackdel snarare än fördel.

I närheten av vårt tillhåll igår, höll ett gäng 15-16-åringar fest. Emil ville kolla läget och jag följde med eftersom vi numera är väl bekanta med två bowlare i den åldern, som var där. Jag tycker att det klagas för mycket på dagens ungdom och deras respektlöshet. Det ligger sanning i det, men den här skaran var himla trevlig. Vi blev väl bemötta och folk började artigt ta i hand och presentera sig. Jag fick känslan av att de trodde att jag var i deras ålder. Detta bekräftades senare och Packe kunde inte sluta skratta åt mig. Några av undomarna gjorde oss sällskap lite senare och som vanligt var Emil mittpunkten. Och jag var vid hans sida. Efter att ungdomarna konstaterat att han var Kims lillebror, frågade de om jag var en polare till Kimpa - dvs polare med en soon-to-be 16-åring. "Ja... till hans mamma" svarade jag, alldeles för tyst.

Några andra hade dragit en helt annan slutsats under kvällen, visade det sig när Kimpa kom hem och vi andra hade krupit ihop i sofforna hemma hos Sara & Tjombi. Kimpa hade närvarat vid festen en stund senare och fått frågan "Hon den blonda, var det din mamma?" Så jag var alltså i princip allt mellan 15 och 35 igår ;) Men efter 20 känns ålder bara så diffust och oviktigt.

Det var en nostalgisk känsla att somna med rök i håret som etsade sig fast vid nästippen. Vi har spenderat många sommarkvällar framför en eld belägen vid ån.