Calleth I, cometh you
När jag bodde i lägenhet, hade jag en enorm pli på min katt. Han kunde ligga i en fönsterkarm i vardagsrummet och sova - ändå kom han direkt om jag kallade på honom från sovrummet. Såklart. Han hade ju konkurrens - på den tiden hade jag Cindy också.
Men nu. Nu bor han i en stor villa och har ingen som bråkar med honom om uppmärksamhet från mig. Han behöver inte fjäska längre.
Nyss upptäckte jag dock att plin är kvar. Han låg och sov i min fåtölj i källaren. Jag ropade på honom uppifrån köket för att ge honom kycklingrester. Väntade mig inte alls att han skulle reagera. Några sekunder senare hör jag hans plinga i halsbandet. Ytterligare några sekunder senare kommer han uppför trappan. Det är det jag säger - knasbollen är inte katt, han är hund! ;)
jag drömde om dig inatt.. du var och hälsade på i gällivare. men jag var tvungen att jobba första dagen och du hade inte roligt. det mesta var grått och det små regnade och jag visste inte vad jag skulle göra eller vad jag skulle visa för att du skulle trivas. var inte alls någon bra dröm, bara pressad. usch! jag vet då att vi hade haft roligt :) och att jag skulle tok-le bara av att se dig le, och du ler ofta :)
du var så fin på bilden, vackra vackra du.
ja, verkligen :) jag saknade nog också det, i alla fall lite, även om jag mest förstod det flera år efteråt. tänk vad mycket problem som skulle försvinna om folk förklarade lugnt istället för att börja skrika och anklaga varandra? :D
det är fint att vi tänker som varandra tycker jag :)
Ja en riktig sötplopp som nu ligger och övervakar varenda tangentnedtryck från sin säkra utpost på min axel :D
