Ikväll har jag varit hemma hos Sara och knarkat kaffe och haft kuddkrig med hennes äldste son. Tjombi kom hem och var mör efter en fotbollsmatch. Det där är allt en härlig skara. Där kan jag slappna av. Det är jättefint att ha flera ställen där jag känner mig trygg. Tidigare idag log jag lite när jag tänkte på vilka människor jag har i mitt liv. Det är allt ifrån 18 till 33 år spridda på en yta som sträcker sig från Malmö till Gällivare.

Nu är jag hög på kaffe men har på tok för lågt blodsocker.

Har borrat in näsan i Sesams päls och hållt om honom, dragit fingrarna längs hans mage och vibrerat av hans spinnande. Han är överlägset det vackraste som existerar. Det räcker att jag ställer mig och tittar på honom, för att han ska börja spinna. Jag skulle ha kunnat somna sådär, sittande på golvet med huvudet i fåtöljen. Fast jag ska nog ändå förflytta mig till spikmattan och titta på The Mentalist tills jag nästan somnar. Jag skulle också vilja kunna analysera människor sådär bra. Fast å andra sidan lyssnar jag hellre på vad de har att säga.