I grew strong, I learned how to carry on
Det var dags för 18-årskalas, så det var bara till att locka håret och sätta hatten tillrätta. Simon var väl förberedd med pall när vi kom in genom dörren, men jag nöjde mig med att ställa mig på tå för att nå upp till kramen ;) Han är så skön! Det bjöds på förbannat god mat. Åtminstone var det en hel smaksensation för mig, som inte ätit det på väldigt länge - tacos. Härmed ska jag alltid äta det med guacemole, det säger jag. Jag var på jättebra humör så det var jättetrevligt. Därmed var jag otroligt social - någonting jag visste jag skulle sota för senare. Snacket om att min existens gör hans liv sämre kom såklart upp när jag kom hem. Det i kombination med en annan persons ord gjorde att jag fick somna på en blöt kudde.
Lite efter tio blev jag avsläppt utanför Banken av min faster, som vill boka mig för en kväll med vin och SingStar. Där mötte jag upp en Emelie som var salongsberusad på både vin och lycka, verkade det som ;) Med sig hade hon en nyklippt Linda och snart dök upp härlige Johan också upp. Nu kan han och jag konstatera en gång för alla att jag inte är så klen som jag ser ut ;)
Emelie och Linda blev tyvärr inte långvariga, men så småningom fick vi sällskap av Mathias istället. Kvällen bestod mest av att sitta och prata i dämpad belysning, men när klockan passerat halv ett, entrade vi dansgolvet. Och som vanligt, var det ju det roligaste på hela kvällen. Säga vad man vill om Bengt Dahlqvist, men han spelar jäkligt bra musik! Men på dansgolvet väntade också något jag var beredd på - hattjuvar. En gammal barndomskompis till Sara, som visserligen är jäkligt rolig, var nu bara enormt jobbig. När han började stjäla Johans hatt också, var måttet rågat. Nåväl, i övrigt fick vi sällskap av Peter och en kompis till honom. Det där kallas jag frigörande dans! Han dansade loss helt och hållet och det var så härligt att se. Oskar från kvällen innan dök också upp, men att dansa verkade inte riktigt vara hans grej ;) Och då menar jag inte att det på något sätt såg dumt ut när han dansade, utan det faktum att han inte verkade trivas särskilt bra på dansgolvet.
Väl hemma hade jag en djup diskussion med mamma. Jag berättade saker som jag aldrig berättat förut. Det var både skönt och plågsamt. Men på något vis nödvändigt.
Jag blir så förbannad när jag hör det. Det finns ingen ursäkt för hans beteende och det är så typiskt när du, som du säger, var på jättebra humör och trivdes - så ska han förstöra det med något så otroligt onödigt. Jag kan inte förstå hur han fungerar eller hur tankegångarna rör sig för en normalt funtad människa gör inte så. <3
Det låter som att du hade det trevligt ute i alla fall och det var ju tur det. Så inte allt kändes meningslöst! Vill krama om dig fina.
jag önskar så att jag kunde vara där. jag vill torka dina kinder, eller åtminstone ligga bakom dig och krama om dig när du ligger i sängen och är ledsen. jag vill finnas där på det sättet som inte går när det är så många mil emellan. jag förbannar milen!
kom bara ihåg hur fin du är. och vilken fest vi ska ha när du flyttar ut! :)
härligt att höra att du och din mamma har fått mycket bättre kontakt bara det senaste året, jag minns hur det var förr. det är skönt det iaf, att du har någon ljusglimt där hemma.
jag saknar dig. jättemycket.
