Ibland glömmer jag bort vårens baksidor. De senaste dagarna har jag dock blivit påmind - nästäppa, kliande hals, fuktiga ögon och nysningar. Hej, pollenallergi!

Så fort jag börjat känna mig som människa igen, har jag ett telefonsamtal inplanerat med Ida. Vill inte direkt sitta och snörvla i hennes öra ;)

Sen måste jag bara få följande sagt:
Jag kommer aldrig någonsin acceptera att mensvärk är något naturligt. Ska vi tala evolutionslära en stund är det faktiskt så att artens överlevnad bygger på fortplantning. Hur är det då naturligt att behöva genomlida en sådan smärta som får en att vilja slita ut livmodern? Skulle skaparberättelsen mot förmodan vara sann, önskar jag Gud ett blixtnedslag i arslet. Amen.