I juli 2008 köpte jag en mobiltelefon med hela kitet - bra digitalkamera, mp3-spelare...
Jag tänkte att det kunde vara en bra investering då jag är en klant som lyckas bli av med mp3-spelare och ha sönder digitalkameror. Har jag allt i ett kan bara en sak gå sönder eller försvinna ;)

Det dröjde dock inte mer än 3-4 månader innan det började glappa. Telefonen slutade samarbeta med USB-kabeln, men så länge batteriladdaren fortfarande gjorde det, orkade jag inte lämna in den. Jag löste det hela tillfälligt genom att köpa en bluetooth adapter.

Nu vet jag inte om min mobiltelefon tog fasansfullt illa upp för att jag glömde den hemma idag, men nu har batteriladdaren sagt upp sitt samarbete. Det som är lite småjobbigt är att alla mina telefonnummer ligger lagrade i telefonen och inte i sim-kortet. Mobiltelefonen är totaldöd och det här känns inte jätteroligt. Satana perkele, sacramento idioti, sacre bleu... FOR HELVEDE! Som grädde på moset får jag inte loss locket så jag kan plocka ut sim-kortet. Hahaha.