Nu när jag återfått lite energi, vill jag tacka ja till saker jag annars tackar nej till. Antar att jag blev lite influerad av Yes man trots att det är flera veckor sedan jag såg den.

Jag fick erbjudande om att följa med till O'Learys ikväll för att se Manchester United spöa Inter. Sedan jag var där för första gången, föll jag lite för atmosfären och ville absolut uppleva den under någon form av sportevenemang. Vidare kändes det lockande att få se hur utelivet ser ut en onsdag. Så jag tackade ja och körde in.

Jag blev en aning besviken när det visade sig att O'Learys var fullbokat, så vi fick nöja oss med Banken. Och väl där hade jag mest tankarna på annat håll. Några skratt och skämt blev det men det skar lite på insidan ändå, av flera olika skäl. Jag kunde inte slappna av och kände mig mest malplacerad. Och nu i efterhand känns det som att jag inte borde varit där över huvud taget. För jag vill inte göra folk ledsna eller upprörda. Fast. Jag tyckte om att få se storebrors leende igen. Och det är rätt så roligt att lyssna på kommentarer som "Den passen kunde min mamma tagit!"

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och förhoppningsvis falla in i djupsömn.