Igår körde jag in till stan för att leka lite med Malin. Vi drack kaffe och pratade tills det var dags att promenera bort till Tullen. Kelly var nämligen där och åkte skateboard. Jag tyckte om att sitta där och titta på alla som åkte. Jag hade allt velat se min storebror på den tiden han åkte där. Så begav vi oss hem till Malin igen och önskade henne lycka till på ett engelskprov innan vi lät henne krama kudden. Och superfredagen är numera helt spikad.

Idag har jag fått känna på exakt hur trött jag blir av aktiviteter. Jag har varit totalt utslagen tills nu och det känns som att halva kroppen fortfarande befinner sig i en dvala. Såhär kan jag bara inte ha det. Jag håller på att förvandlas till en sengångare. Jag undrar hur många timmar det kommer ta innan hjärnan vaknar till liv.

Men jag vill inte ha det såhär. Jag vill orka umgås med alla fina människor.