Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men: jag tycker att rollspel är jätteroligt! Stundtals lever jag mig in så mycket att jag får hjärtklappning.

Skolan i allmänhet är så utvecklande just nu att den tar nästan all min energi. Det är fantastiskt hur många insikter som kan falla på plats. Hur skönt det är att få bekräftat något man redan haft på känn. Jag får viss kunskap som jag behövt för längesen - för att förstå varför jag känt på ett visst sätt i vissa situationer. Jag analyserar så mycket hela tiden - numera sker det automatiskt. Analytisk har jag dock alltid varit, på gott och ont. Det kan finnas en smärta i att förstå andras handlingar på djupet, själva innebörden och vad det innebär, även om de själva inte är medvetna om det.



I övrigt är det såhär:

Sedan en tid tillbaka äter jag frukost om morgnarna. Går upp en stund tidigare för att hinna dricka morgonte i lugn och ro. Jag minns dagarna då jag sov tio minuter extra för att sedan behöva stressa. Visserligen gör det inte jättestor skillnad - blodcirkulationen har fortfarande tendenser att upphöra vilket gör att jag håller på att somna under föreläsningarna.

Jag har också fått en normal dygnsrytm. Jag går upp klockan sju varenda dag oavsett vilken tid jag har att passa. Rutiner är någonting jag aldrig kunnat rätta mig efter i längden men jag känner av deras positiva effekter.

Så: jag tar hand om mig själv.

Men det snurrar också lite ångest inuti som hindrar mig från att ta tag i vissa saker. Jag vet att ju mer jag undviker att ta tag i det, desto större växer sig ångesten, men det är skillnad mellan knowing the path och walking it.