I världens vackraste väntrum
Jag omvärderar saker och ting, och jag följer magkänslan.
När man når vissa insikter, så finns det ingen återvändo.
Efterblivna skitvärld
Självklart har tekniska förmågor med kön att göra. Självklart.
Underbart
Oh, happy day
Move your feet
Jag provar för första gången spelet Just dance till Wii. Det som händer är att jag står i mitt vardagsrum och dansar samtidigt som jag skrattar så att jag gråter.
Ingen dag är den andra lik
Idag har jag kelat med bebis & bordercollievalp, samt fått håret borstat av flätat av en femåring. Det är sådant som gör att man orkar, när stressdöden väntar runt hörnet.
Parentes
När Carola entrar scenen och tar ton, så trycker jag på mute. Någon måtta får det banne mig vara.
Sommarkänsla
Nu: Skansenallsång & Midsomermord
Samma himlar
So it goes on
En ännu bättre dag på jobbet
"Tack för att du finns, underbara människa!"
Midsommarhelgen
Life is good
Jag är ledig och det är över trettio grader på balkongen. Freakin' fantastic!
Bra dag på jobbet
Barn gissar min ålder. Gissar på 29. Man tackar!
Jag går emot den vanliga reaktionen, ja, men vad ovanligt för att vara mig... Jag förstår inte fixeringen vid att se ung ut vs att bli tagen på allvar. Det finns ingen logik. Ingen alls. Är det viktigare att se ung ut än att bli tagen på allvar? I vilken verklighet då och varför? Jag har då aldrig varit mainstream, och särskilt inte nu.
En presentation
75% av det jag skriver publiceras aldrig. Jag har alltid älskat att skriva men jag har också alltid haft en sjuklig prestationsångest. Inte för att det är anledningen. Jag vet hur människors hjärnor fungerar, jag har studerat det i flera år. Jag vet hur svartvita, nära-till-att-döma många människor är. Och jag är inte alls sådan. Jag har alla känslor aktiverade samtidigt ibland, jag älskar att se från andras perspektiv, jag älskar gråzoner, för ingenting är så enkelt som det kanske verkar. Jag rymmer mycket, jag är mycket på samma gång. Jag är en sådan som gärna skämtar om det mesta, men jag är samtidigt intelligent, men det är humorn jag väljer att visa upp. Jag vet också hur människors tolkningsförmåga fungerar. Jag vet vem jag är. Men jag vill inte jättegärna bli felaktigt bedömd av andra.
Jag tycker om att sitta ensam och reflektera, jag är samtidigt en väldigt social person. Min mamma har blivit min bästa vän och jag väljer mina föräldrars sällskap framför mycket annat. Jag är väldigt organiserad utan problem och jag älskar känslan av att skriva på första bladet i ett nytt anteckningsblock. Jag är kunnig och väldigt fascinerad när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder. Jag älskar djur. Jag älskar också människor, men inte när jag ser och märker att folk dömer mig enbart efter att ha sett mitt yttre. Jag tycker om växtlighet men jag saknar helt gröna fingrar. Jag har varit rädd för kärlek, men nu litar jag på mig själv i sådana avseenden. Jag blir uppriktigt lycklig av mat och/eller musik. Jag kan skämta om saker som jag också har en stark åsikt kring. Jag vill en dag bo nära vatten. I dagsläget finns det ingen som jag tycker att jag kan ringa när min värld faller samman, förutom i så fall min mamma. När jag väl gråter, så gör jag det i ensamhet i sällskap av en katt som undrar varför jag andas så konstigt. Jag har egentligen aldrig varit rädd för att älska, jag har bara blivit oerhört rädd när andra har älskat mig.
Jag är inte enkel. Jag vill inte låta arrogant, men jag har för mycket hjärna för det. Jag är inte enkel. Jag är inte heller supersvår. Men jag är mycket. Inte alltid allting på samma gång. Men jag rymmer mycket. Och varför inte? Oavsett, jag vet vem jag är. Och jag tycker om den jag är. Det hade jag inte kunnat säga för tio år sedan.
Filantropi
Jag blir varse att det är mitt engagemang som driver mig, och att ingen stressnivå i världen kan rucka på den. Jag anser att det är en av mina största styrkor; det faktum att jag bryr mig så mycket, men på ett sätt så att jag fortfarande kan vara professionell. Men det allra häftigaste som finns är att se människor upptäcka och använda sina egna styrkor. Det är de som gör jobbet.
Årets gapskratt, comin' up!
Kvällens tiopoängare
Hur motiverar man sig själv till att gå och lägga sig när bra musik existerar?
Jag älskar juni
Det var så jag sa det
Jag är hellre ensam än olycklig med någon annan.
Humorn fortsätter
Att välja glädje
För flera, flera veckor sedan var jag på riktigt förbannad större delen av min vakna tid. På fullaste allvar ville jag skalla varenda främling som tittade på mig längre än vad som är socialt accepterat. Jag tänkte då att jag skulle kunna se tillbaka på det senare och skratta åt det.
Och det är precis vad jag gör numera. Allt det svarta som fyllde mig är nu borta. Nu är det mest fjäderlätt bröstkorg och skrattattacker till och med när jag försöker sova.
För väljer man under en tillräckligt lång period att fokusera på det positiva, om man aktivt försöker göra det valet om och om igen, så lyckas man till slut.
Sjuka värld
Det här vågar jag inte ens kommentera. Jag vill inte öppna Pandoras ask av ilska gentemot idioti.
Hilarious
Vardagsunderhållning på jobbet!
Burn the night
Man vet att man har haft en bra kväll om man fortfarande skrattar när man har kommit hem.
Sommarregn
Balkongdörrarna står öppna och jag lyssnar på regnet utanför. Sommarkvällar som bjuder på regn med inslag av åska ger mig ett lugn i själen. Det är så mysigt och jag är glad inombords.
Crash into me
Just nu känner jag mig helt och hållet trygg i mig själv. Det är en fantastisk känsla.
Dom där jag kommer ifrån
Jag älskar djur
Guldkorn
Människor som är nyanserade och reflekterande är bland det vackraste som finns.
The back of the class is where I'm from
"Vi är redo att gå hur långt som helst för att slippa ta första steget"
Love's such a delicate thing that we do
Det är tidig morgon och jag sitter i en bil och har nästan vägen för mig själv. Regnet smattrar mot vindrutan i takt med The Shins i hörlurarna. Jag trummar med fingrarna på växelspaken och sjunger med då och då. Det är sådana stunder som är guld värda. Sådana stunder som är lugnet före stormen.
Dagens gapskratt
Där stod jag och gapskrattade i min ensamhet mitt på perrongen.
Bästa eftermiddagsfikan
Hur stressad är man om man öppnar kylskåpet på jobbar och totalt missar att inte bara en, utan två sådana här godsaker står där inne? Det bästa: de var glutenfria och supergoda.
Skjut mig i huvet
Igår går jag hem från en vän. Kvällen är fortfarande ung och ljus och plötsligt tutar en bil, vilket jag ignorerar. Bilen svänger av mot mig, och kör upp jämsides. Män/pojkar står i takfönster samt hänger ut ur sidofönster på bilen och skriker någonting ohörbart till mig. Där och då vill jag börja springa hemåt för att slippa mänskligheten.
Idag går jag hem från affären. Två främlingar går längre fram, jag kommer att möta dem. Den ena sträcker ut armarna som för att ge bort en stor kram. Jag tänker att personen måste se någon den känner bakom mig. Men jag inser sedan att armarna är riktade mot mig och när vi möts hör jag "hej snygging". Jag ser inget, jag hör inget, och vad är det för fel på människor!?
Det är sådana kontraster. På mitt arbete är jag en myndighetsperson, och jag blir bemött av respekt. Så fort jag lämnar kontoret och blir en privatperson, reduceras jag till ett stycke kött. Och jag far så illa av det. Jag blir så äcklad av kvinnosynen och det känns så smutsigt att andra bara tar sig friheten att inte bara göra en bedömning av mitt utseende utan att även kommentera det. Och att dessutom oftast förvänta sig att man ska bli glad och ta det som en komplimang. Det är så respektlöst att jag nästan kräks lite i munnen.
You're just a shell of your former you, that stranger in the mirror, oh, that's you
"in the morning on the train
you sit and stare at the rain
or bury yourself in your books
don't look at no strangers
no, don't give them any looks
why you ask yourself, why you're so afraid
why you hesitate when someone asks your name
they'll come too close if you tell them the truth
who's to say they want something from you"
Verklighetsflykt för stunden
Imorgon är en annan dag
Från nattkallsvettningar, morgonhjärtklappning & eftermiddagssynbortfall till kvällsglädje. För mitt problem är inte inre stress, det är yttre.
Sweden Rock
Kvinnosynen
Jag står och löser in min biljett. Pålitlig vän står och väntar en bit bort. Jag hör hur en man frågar om jag är hans flickvän. Man frågar alltid män om lov att ragga men aldrig kvinnan själv. Jag vänder mig om efter att ha löst in biljetten. Ny man frågar "Är den din?" Jag är reducerad till en den. Svarar att jag inte är någons ägodel och är på riktigt imponerad över att manlig idioti och kvinnosyn ännu inte har lyckats göra mig lesbisk.
Från pop till rock
Nu drar jag till Sweden Rock och löser in min Siesta-biljett så att den får göra någon annan nytta än att sitta på mitt kylskåp.
Påminnelse till mig själv
Att inte göra någonting är också ett val.
Smile while you still have teeth
Man ska inte underskatta konsten att gapskratta i sin ensamhet.
All by myself
Jag tittar på fotboll. Det är helt klart inte lika trevligt som det brukar vara.
Men at work
Visst kan man sitta själv hemma och gapskratta i köket med balkongdörren öppen, utan att bli misstagen för den fina stereotypen "förrymd mentalpatient"?
Livet på en pinne
"Anything that gets your blood racing is probably worth doing"
"in my imagination
there is no complication
I dream about you all the time
...
in my imagination
there is no hesitation
we walk together hand in hand
...
but dreaming's all I do
if only they'd come true"
Lovely
Ain't no mountain high enough
För mig är inte det svåra att vara trygg i mig själv. För mig är det svåra att vara trygg med någon annan. Jag har därför alltid utgått ifrån att jag kommer att leva ensam. Även om hjärtat vill någonting helt annat.
In the heat of summer sunshine, I miss you
Det är först idag som jag faktiskt inser; att nu är det sommar.
Det vackra fyller våra hjärtan tills de brister
Jag sitter på balkongen med benen vilande på en stol när katten hoppar upp i knät och lägger sig på min mage medan han kelar med min vänsterhand snarare än att den kelar med honom. Jag förundras över ett djur kan få en att känna sig så älskad medan relationer till människor mest är komplicerade, osäkra och smärtsamma. Jag förundras också över hur lätt det är att själv älska tillbaka, att känna en helt orädd och bottenlös kärlek till någon iklädd päls och med betydligt lägre levnadslängd än jag själv.
Getingskräck
När jag blir rädd, känns det som att hjärtat stannar i bröstkorgen och fryser till is. För freeze är oftast min första reaktion.
När jag var liten, trampade jag i ett jordgetingbo. I vanlig ordning, blev freeze min reaktion och jag minns fortfarande hur den enorma svärmen gjorde det svårt att se någonting annat. Men jag stod stilla. Tills ett av asen satte sig på min näsa. När man börjar röra vid mig, känns det inte okej längre. Så jag skrek, vilket uppenbarligen inte var uppskattat, så den stack mig ett antal gånger och jag sprang. Sedan dess är jag rädd för getingar i största allmänhet. Jag springer inte iväg från dem om de närmar sig, utan sitter blickstilla och vågar knappt andas. Detta ledde en gång till att en geting satte sig på min kind och klättrade vidare för att bli sittandes på mitt ögonlock. Rädsla i dess renaste form. Förra året blev jag förföljd av getingar varje gång jag gick till tåget efter jobbet. Så fort en normalstor geting närmar sig, känner jag hur hjärtat slutar slå normalt för en stund och andningen blir ojämn.
För övrigt har jag trott att jag har sett bålgetingar tidigare. Nu kan jag konstatera att så inte är fallet. Jag satte mig nyss ute på balkongen då solen äntligen sträckt sig dit. Då fick jag sällskap av den största geting jag någonsin skådat. Nu vet jag vad bålgeting är. Allt jag kan säga nu är herrejävlar och hoppas på att jag inte får en hjärtinfarkt innan dagen är slut.
Mänsklig värme, snälla kom närmre
Färgkaos
Längtan utan botten.
Att vilja någonting är inte detsamma som att våga det. Och vice versa.
Man kan censurera hälften av det man säger men inte hälften av det man känner.
You can close your eyes to the things you don't want to see, but you can't close your heart to the things you don't want to feel
Som när man växlar ner och motorn rusar. Precis så känns mitt hjärta just nu. Det går på högvarv och skickar yrsel till hjärnan. En är inte opåverkad av att stå på ett sjunkande skepp medan en efter en ramlar av.
Powerbook
Jag ville gå längre än så och hamna bland molnen
Lördag & det kittlas i hjärtat. Det liksom fladdrar till i bröstkorgen precis som om en fjäril flyttat in. Jag tror visst att det är så ren, äkta glädje känns. Mitt hjärta var tungt alltför länge.
Måndag & medelhavsvärme. Jag sitter på balkongen och gapskrattar tyst åt boken jag läser. Får flera förtjusta skrattanfall innan jag kan fortsätta läsa. Tittar sedan på Game of Thrones och det känns som att lungorna punkteras. Chocken får mig att glömma bort att andas. Hur ska jag nu kunna sova?
Festen är över
May the 'stache be with you
Inomhuspicknick
Jag ska aldrig mera säga något högt, för då jinxar jag det. När vi handlat på oss en massa godsaker, så öppnade himlen sig. Men picknick blev det förstås ändå, på ett parkettgolv:
Sommarvin
Den här dagen bjuder på picknick i parken med finaste Sara Sockervadd. Jag är nyförälskad i livet.
Köpenhamn
Jag hade en fantastisk gårdag!
