Morgonmys

 
& morgonfrisyr

There's too much beauty to quit

 
 

Återigen; kontraster

 
När stress inte äter upp min hjärna (så att jag håller på att slänga bananerna som ska in i kylskåpet osv) så står jag fast vid att livet bara blir bättre och bättre. 

Dagens roliga

 
Jag råkade utlösa mitt överfallslarm på ett fullsatt tåg, och det är inget trevligt ljud. Jag blev i alla fall pigg och alert ;) 

Dr Jekyll, ms Hyde

 
Denna vecka har både mitt psyke och min kropp kapitulerat vid olika tillfällen.
 
Och igår morse var jag väldigt nära att bli påkörd av en bil vid två tillfällen på väg från tåget till jobbet. Ingen av gångerna var mitt fel, även om jag just nu är en smula disträ. Mitt hjärta slog inte snabbare. Inget adrenalin producerades. Jag var totalt likgiltig. Och tänkte för en sekund att det var synd att jag har så bra reflexer trots zombiemode. 
 
Nej, jag har absolut ingen vilja att dö. Jag är bara så slutkörd att jag helt enkelt inte bryr mig hälften av tiden (vilket naturligtvis skrämmer mig, hellre kroppsliga krämpor). Andra hälften gör jag allt i min makt för att hålla ihop mig själv. Och är glad som en speleman, precis som standard. 
 
Så jag har förtjänat Kreta. 
 
Och ikväll tar jag igen mig med rödtjut, bra musik & sittdans. Välbefinnandet blir ett faktum igen.
 

Rebel yell

 
"Dom som styr vår värld är inkompetenta" 
 
Jag minns hur jag i unga år undrade hur jag skulle orka stå ut med all idioti. Jag undrar fortfarande.

Strandpromenad & balkonghäng

 
& äntligen en skrattrynka i mungipan

Så länge vi skrattar är vi inte besegrade

 
Känslokontrasterna. Eller de extrema skiftningarna i välbefinnandet mellan morgon och kväll. Jag åker berg- och dalbana.

Svenska rättssystemet gör det igen...

 
 

Längtan

 
Om en vecka sitter jag på Kreta med en varm sommarbris i ansiktet och ett glas rött i handen. Jag blir lugn inombords bara jag föreställer mig det. Det, och ljudet av havsvågor. 

Vändningen

 
Idag segerdansar jag och tackar min kreativa hjärna & effektivitet. Halleluja-moment!

Små ögonblick är de största

 
Murgrönan längs berget har börjat anta en röd ton på sina ställen men solen lyser lika starkt som när klorofyllet precis börjat vakna till liv. Jag sitter och är inutiavdomnad men lyckas ändå insupa naturens vackerhet. Morgondimman, halmbalarna och vindkraftverken. De stunderna försvinner det svarta filtret som har bosatt sig på hornhinnan. 

Bildspel

 
 

Augusti i helvetet

 
Sämre dag än den här får man leta efter länge. Jag som tyckte att de två första veckorna efter semestern var djävulska, men de var en dans på rosor i jämförelse. Hujedamig. Så; nu kan det bara bli bättre.

Kan världen sluta vara efterbliven?

 
 
Och hur mycket jag än försöker förstå logiken i att folk vill veta könet på sitt ofödda barn så att de på så vis per automatik vet vilka färger de ska inrikta sig på vad gäller kläder, barnvagn och tapeter i barnrummet, så gör jag inte det i alla fall. Ungefär lika logiskt som att jag ska räknas som man och inte kvinna med tanke på hur mycket grönt och blått jag klär mig i. 

Känslan just nu

 
Just nu är det som om jag är omringad av erupterande gejsrar.

Kräftkalaset

 
 

Nattrutiner

 
Smilla har fått något slags rutin på att krypa upp till mig mitt i natten och lägga sig på min bröstkorg, för att sedan envist tvinga sig upp i ansiktet på mig. I natt låg jag och sov på mage, men hon lät sig inte hindras. Plötsligt hade jag en katt liggandes på skulderbladet, som låg och snusade mig i nacken och håret. Och hon vägrade gå därifrån. 
 
 

Idag vankas det kräftkalas!

 
 
 

The back of the class is where I'm from

 
 För jag gillar ju absolut att synas. NOT. Den superkraft jag ville ha som barn var osynlighet.

The world ain't slowing down

 
Säga vad man vill, men det är underbart att kunna skratta åt sig själv. Jag har alltid varit introspektiv men jag kan fortfarande upptäcka nya saker hos mig själv när jag beskriver/visar dem för andra. För mig är de sidorna helt naturliga, men jag blir varse att de kanske inte är så naturliga i andras ögon. Länge leve knasigheten! 

It's Friday, I'm in love

 
 
Idag är en sådan dag då jag faktiskt lagt märke till solstrålarna och suttit med kollegor och gapskrattat i utomhuseftermiddag, trots rövhatteri. Jag önskar att sådana dagar kom oftare igen, istället för stressgrepp mot strupen. Fredagskänsla är fredagskänsla och den är inte fullbordad förrän man hör någon öppna en öl på tåget hem, vilket jag ju gjorde. 
 
 

Svart är ingen färg, det är så man känner sig

 
"I was in the darkness, so darkness I became"
 
Detta ständiga stresspåslag håller på att slita mitt psyke i stycken. 

Klockren

 
 

A heart made of ground

 
"I've been through the desert on a horse with no name
it felt good to be a out of the rain
 
In the desert you can remember your name,
'cause there ain't no one for to give you no pain"

Cosmic love

 
 

Plötsligt händer det

 
"- Ni är för gamla för att ha såna skor!
- Äntligen någon som säger att jag är gammal!"
;)

Gårdagens mathimmel

 
 
 

Helg & återhämtning

 
 
Ikväll nalkas det moussaka, rödvin och diverse humorprogram i fint sällskap.
 
#författigförmalmöfestival

I'm not too blind to see

 
 
Kontrast till tidigare idag; "Oj, den där blicken skulle inte jag vilja få!"

Inte har han mossa i örat

 
"Får jag spy i ditt paraply?" 
 
Infoga gapskratt med tårar som rinner.

Wind of change

 
Jag kan inte låta bli att längta efter att andas höstpromenader. 
 
Någonstans i den kallaste vintern tänkte jag att jag behöver bo någonstans där klimatet är någorlunda varmt hela tiden. Men jag inser nu att jag skulle bli så uttråkad. Jag behöver skiftningarna i årstiderna och någonting annat att längta till. Det är någonting med de skiftningarna som fyller min kropp med känslor som inte går att beskriva. 

"I can't believe you're not really retarded!"

 
Alltså, New Slang-scenen i filmen Garden State är så vacker att jag blir tårögd. Och gåshuden! 

Home is where my heart is

 
Lycka är att komma hem till en katt som börjar spinna av ens blotta närvaro.

Why does it always rain on me?

 
Dag 2 känns som den ser ut. Jag drunknar redan.

Jag ser en väg ut och den leder till dig

 
"Åh, polis, kan du nita mig och spärra in min längtan, min känsla och min chans"
 
- Kristian Anttila, på tal om genier

Out of control, when I turn my power on, I will go electric

 
Gårdagen:
 
Sitter på stranden och lyssnar på sommarpratare. Maja Ivarsson, Jonas Gardell och Özz Nujen. Skrattar till. Slås återigen av vilket geni Jonas Gardell är. Känner återigen inspirationen till att skriva sköljer över mig efter hans ord. Så jag sitter och skriver i anteckningarna i telefonen. Och jag påminns om gamla guldkorn till låtar, som Stefan Rüdén - Sofia dansar go-go och vem kan stå/sitta stilla till Leila K's Electric?
 
Så blir jag tipsad om Postiljonen - Supreme och faller pladask. Pladask. 

Så var dagen kommen

 
Smilla är nu lika tillgiven och lättflirtad som Sesam. Det räcker alltså att jag tittar på henne på avstånd, får ögonkontakt och utbrister "aw" av söthet för att hon ska komma springande för kel. Gullplutt!
 
Edit: Det räcker tydligen med ögonkontakt.

Kvällens tanke

 
När en tycker att andra är pinsamma, handlar det ofta om att en själv inte skulle våga göra samma sak.

Sista semesterdagen

 
 

Kvällens citat

 
"Din jävla sopprot(h)!"
 

I samband med följande:
 
 
 
Annars brukar "kålahue" vara standard ;)

Dagens sittdans

 
Sittdans i brassestol, sittdans i utemöbler, sittdans på buss & sittdans i soffa. Bra dag!

Tokmys

 
Hon slickar inte bara på läppar utan ögonlock också.

Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig vara med om det

 
Skrattar med hjärtat och får gåshud när jag ser diverse trailers till Känn ingen sorg. Åh. 

Jag sövde mig med böcker och musik

 
Sista semesterveckan så gott som isolerar jag mig från omvärlden. Ser om serier, ser nya filmer, läser böcker samt förbannar världens idioti. Ifrågasätter också hela min vardag som jag alltid gör när jag har tagit paus ifrån den i några veckor. Vill jag göra det jag gör eller vill jag göra någonting annat? 
 
Och så blir jag stressad av andras behov av att planera och att alltid ha sällskap, oavsett vem, bara så att en slipper vara själv/ensam. Men det är inte mitt problem, gör det inte till mitt problem. Jag vill kunna ha friheten att göra vad jag känner för just då. Och friheten att inte göra det jag inte känner för. Det är min fulla rätt. Min energi är inte gratis för andra att suga åt sig. 

Födelsedagsbarn

 
Världens finaste Sesplopp fyller 9 år idag, måtte han bli minst 9 till!
 

Strandhäng & matlycka

 
 
Dagens strandhäng toppades sedan med intag av pizza för första gången på ett år. Matlyckan var total!

Separationsångest

 
 

Det nalkades även balkonghäng & dans dans dans

 
 

Det nalkas stora vinglas

 
 

Viloläge

 
 

Jonas Gardell

 
Återigen. Det är 30 grader på balkongen. Jag svettas. Jag fryser. Gåshuden sprider sig från ena armen till den andra. Får en plötslig längtan att gråta en skvätt. Att släppa ut lite vemod. För hans ord berör så djupt inuti mig. Det är just hans ord som en gång i tiden fick mig att börja skriva. För att släppa ut vemodet. Och flera år senare, även glädjen. Han är ett ordgeni. En ordmagiker.

De finaste

 
Igår fick jag en god natt-puss och idag, återigen, en morgonpuss. Jag har världens mysigaste katter. För sedan har vi Sesams sökande efter ögonkontakt och det faktum att han kan börja spinna bara av just ögonkontakten, eller av att höra min röst. 
 
 

Strandhäng & årets första dopp

 
 
Jag trycker ihop tårna som om jag kramar, liksom kelar med sanden. Så ler jag när jag ser att pappa sitter och gör precis likadant. Det är något vackert med att kunna spegla sig i någon annan, med att känna igen sig i det man kommer ifrån. 
 
Och idag skulle farfar och hans solskensskratt ha blivit 78 år. Hans frånvaro märks otroligt tydligt men samtidigt känns han ofta på något sätt närvarande. 

God morgon!

 
 

Rosegarden

 
Efter tre vändor i wokbuffén och två i dessertbuffén med panna cotta, är jag mätt och nöjd. Kommer således eventuellt se ut som en strandad val på morgondagens planerade strandhäng. Lätt värt det.

Dagens kattskörd

 
 

Annat som jag får gåshud av:

 
 

Torka aldrig tårar utan handskar

 
Jag sitter på balkongen i fullt solsken. Ändå reser sig håren på armarna. För jag läser. Och jag känner.

Parentes

 
Värken i kroppen är inte mirakulöst försvunnen, den är fortfarande närvarande. Men den stör bara, den förstör inte. Jag har trots allt, för första gången på mycket länge, lärt mig att koppla av igen. Och en spikmatta är icke att underskatta. Eller kattunge, för den delen. 

RSS 2.0