Sista semesterveckan så gott som isolerar jag mig från omvärlden. Ser om serier, ser nya filmer, läser böcker samt förbannar världens idioti. Ifrågasätter också hela min vardag som jag alltid gör när jag har tagit paus ifrån den i några veckor. Vill jag göra det jag gör eller vill jag göra någonting annat? 

 

Och så blir jag stressad av andras behov av att planera och att alltid ha sällskap, oavsett vem, bara så att en slipper vara själv/ensam. Men det är inte mitt problem, gör det inte till mitt problem. Jag vill kunna ha friheten att göra vad jag känner för just då. Och friheten att inte göra det jag inte känner för. Det är min fulla rätt. Min energi är inte gratis för andra att suga åt sig.