Eftersom mina nuvarande morgontofflor börjar bli helt och hållet fallfärdiga kan jag konstatera att jag är i behov av ett par nya. Därför var det ett roligt sammanträffande att jag råkade snubbla över just de här:

I onsdags följde jag återigen med Morgan för att titta på när han tatuerade sig, och det blev vansinnigt snyggt. Jag råkade till och med säga, när vi beundrade resultatet, att jag skulle vilja kapa av hans arm och ta med den hem :)

På dagens seminarium fick vi i uppgift att låta fantasin flöda och skriva ner hur vi skulle önska att våra liv ser ut om tio år, tjugo år, trettio år, fyrtio år och slutligen femtio år. Det är ju trots allt lättare att forma sina egna liv aktivt om man vet vilka mål man har. Allra sist skrev jag i alla fall att jag skulle vilja vara lika levnadsglad som farfar var. Han var helt fantastisk och det går inte en dag utan att jag saknar honom. Än idag kan jag höra hans skratt i huvudet och det är guld värt.

Sätter mig dit solstrålarna når och tänker att hösthimlen är så vacker, så uttrycksfull. Det är inte ett blankt blad, utan flera nyanser av färger har passerat via ett penseldrag.

Jag sa att den vackra delen av hösten är över men idag exploderar orangerött rakt in i hjärtat på mig. Många löv må ha stupat men färgerna är bländande. Mitt favoritträd har nog aldrig sett ståtligare ut.

Det har blivit svårt att öppna ögonen om morgnarna, även om det är lika mörkt i rummet som under ögonlocken. Jag försöker dra upp dem som en slags rullgardin och kisar ut genom fönstret. Tror att det vita på bilar och tak är frost skapat av denna vinternatt. När jag vaknat till en stund senare kastar jag ett större öga utåt och fokuserar på gräsmattan istället - se där, första snön har landat!

Igår tänkte jag att den vackra delen av hösten är över. Då behöver jag snön för att frammana vidgade pupiller.

Torsdag:

Kedjedricker kaffe och djuppratar med Morgan. Får en jättefin och symbolisk tavla som han målat i min ära. Personliga presenter betyder så otroligt mycket för mig.

Note to self: drick mindre mängder kaffe för att undvika långvarig hjärtklappning.

Sen åker jag och Anton och beställer soffan och köksstolarna som ska få flytta till lägenheten med oss.


Fredag:

Spenderar kvällen med fina Malin. Får födelsedagspresenter i form av världens största vinglas och en nostalgibok om 80-talet. Sen beger vi oss till Bånken och spelar blackjack och trevligt nog tittar härlige Johan också förbi en runda. Jag har en alldeles för lång väntan på nattbussen och har turen att bli påsprungan av Linus och nostalgipratar tills den anländer.



Lördag:

Går en mysig höstpromenad ut till Morgan. Dricker rödvin, äter pistagenötter och tar taxi till Bånken. Jag hittar äntligen en cidersort som faller mig i smaken - Xider raspberry blossom. Morgan är otroligt underhållande och försöker febrilt få mig på danshumör, vilket såklart uppskattas. Men faktum kvarstår att jag finner det otroligt svårt att dansa till musik som enligt mina öron är inte bra någonstans :)

Saker som gör mig glad denna vecka:

• Jag har varit på ett väldigt bra seminarium idag, med en bunke härliga människor.
• Anton har fått liv i min rosa eltandborste som inte fungerat på flera år. Väldigt trivialt, men jag tycker om att ha saker i min ägo som sticker ut.
• Förutom att vi ska flytta till världens mysigaste lägenhet, ska vi också få den helrenoverad. På tisdag ska vi göra en beställning och färgval.
• Jag ska få äta kräftor på min födelsedag.
• Hösten är så vacker just nu att man glömmer bort att det är kallt. Vackerheten är på gränsen till trafikfara då jag knappt kan slita blicken.

Nog för att jag tyckte om Soran innan, men nu tycker jag om honom lite mera.

Söndag:

Solnedgången igår var så bländande vacker att det nästan blev svårt att andas.

Lördag:

Fredag:

Jag och Anton åkte till Ikea för att göra en lista över de saker vi ska införskaffa när flytten väl blir av. Synd att vi redan hittat soffa ;)

Torsdag:

Jag köpte med mig sushi hem till Morgan och eftersom jag vet hur förtjust han är i kanelgifflar, tog jag med mig glutenfria vaniljgifflar också. Att iaktta honom äta en sådan var högst underhållande och som om hans minspel inte sa allt, kom höjdpunkten när han beskrev sin smakupplevelse:

"Jag har aldrig varit så uttråkad när jag har ätit någonting!"

Tur att han inte är den med glutenallergi ;) Visst är det hjärtskärande och nedslående emellanåt när man får avstå från otroligt mycket godsaker, men samtidigt är det ovärderligt att äntligen ha en förklaring till alla års magproblem och veta hur man ska undvika att må så dåligt igen.

I övrigt var det mycket balkongprat och också övning av repliker eftersom han numera sysslar med teater. Och som alltid; väldigt energigivande :)

Måndag:

Det dansar löv utanför mitt fönster och ända ner i källaren hör jag vinden ta ton.

Jag har försökt sova med en krampaktig känsla i bröstet, en strålande smärta som gungat sig fram i vågor. Obalansen hamnar i kläm.




Tisdag:

Just nu är träden nog som allra vackrast. Jag tappar hjärtat som man tappar hakan när jag får syn på en av mina favoritalléer och trots att jag hela tiden fryser, så känner jag någon form av värme.

Eftermiddagssolen gör ena delen av mitt rum till ett färgglatt disco. Solkatterna leker med kulan i hörnet. Jag avgör att värmeljus får bli min armé mot kylan och sätter mig ner för att rita, skriva eller bara lyssna på musik. Jag känner mig mer motiverad än på länge och kanske behöver den slå ihop sig med kreativitet för att bli en oövervinnerlig duo.

Årets första julklapp landar i min brevlåda och när jag drömmer mina vackraste drömmar brukar de innehålla snö. Jag drömde nyligen om en återförening jag önskar men som kommer stanna i endast en önskan. Jag drömde om äkta, frigörande skratt och snötäckta gator som dämpar de flämtande andedräkten som får form.

Jag börjar vidga mina vyer och se möjligheter. Ibland måste man skapa fler delmål för att nå det slutgiltiga målet.


Jag behövde bara släppa ut alla cancerbölder ur hjärtat för att kunna andas i normalrytm igen. Jag ser vad som ledde till förlorandet av självkänslan och jag vet hur jag ska återfå den. Det måste finnas balans men jag vill inte behöva backa. Jag behöver att någon tar ett steg fram så att vi är lika nära mitten.

Lördagen var väldigt trevlig. När gästerna gått hem gick jag och, Anton och Sara ner i min källare för att umgås. Jag fick äntligen någon att sjunga lite SingStar Kent med innan vi gjorde något som Anton också gick med på - nämligen spela Galenpanna, vilket vi gjorde en bra stund inpå natten. Alla borde spela sällskapsspel oftare :)

Idag vankas det ännu ett 75-årskalas och, förutom att njuta av trevligt sällskap, ska jag förhoppningsvis få sjunga SingStar och få revansch i Galenpanna. Jag ska i alla fall definitivt få frälsas av Saras fantastiska närvaro. Om hon bara visste hur glad, skrattig och lycklig hon kan göra mig med ett endaste litet sms.