Jag är beroende av kramar, utveckling, skratt och livsglädje.
Jag gillar känslan av trygghet och kärlek.
Jag äter hellre quorn än kött, men helst av allt sushi.
Jag säger ja till vår och värme nu.
Jag ger mig sällan in i onödiga dispyter.
Jag är duktig på att gå in i möbler och analysera alldeles för mycket.
Jag stör mig på bristande kommunikation, bristande utveckling, dubbla budskap och allmän idioti.
Jag läser gärna böcker om personlig utveckling.
Jag är vackrast när jag har en fin magkänsla inombords.
Jag skrattar på tok för lätt och ofta, men ändå för sällan numera.
Jag är en typisk våg när det gäller vissa saker.
Jag har aldrig varit i Prag, surfat, kelat med tigrar eller tyckt om julmust.
Jag är lycklig när jag känner mig omtyckt och viktig, när jag ser ett band/en artist jag tycker väldigt mycket om live, när jag äter något riktigt gott och dessutom inte får ont i magen.
Jag trivs inte med känslan av att vara i vägen, att vara sårbar eller när jag känner mig inspirationslös och omotiverad.
Jag är dålig på att öppna munnen när jag känner att jag behöver det, att ta mina egna känslor på allvar, se mig själv som en viktig person för andra och att orka vara social ofta.
Jag är rädd för att behöva någon annan, att känna att jag inte existerar för något betydelsefull, att bli så ignorerad igen, att gå sönder mentalt.
Jag älskar att dansa, lyssna på musik, skratta, sittdansa när jag kör bil, åka på liten musikfestival, se bob hund live, äta sushi, se på vackra, djupa filmer när jag är på rätt humör, prata djupa saker med en intellektuell vän som förstår, göra snöänglar, hjula, pussa på min katt tills han spinner, somna i hans famn, läsa vackra böcker, bli inspirerad, laga wokade nudlar, kela och leka med små barn... ja, listan kan uppenbarligen göras lång.
Jag uppskattar när tystnaden bryts, människor med självdistans, öppen kommunikation, när jag kan dela med mig av min mat till Sesam, omtanke, att känna mig sedd.
Jag tror på människans förmåga att utvecklas och förändras.