Malin var i hemtrakterna över helgen så fredagen ägnade vi åt att svänga de lurviga på Bankens dansgolv, efter att ha haft djupa diskussioner i ett mysigt vardagsrum. Det är så mycket som händer i min hjärna just nu och det är så skönt att kunna dela med sig av det till någon utomstående (alltså någon som inte går samma utbildning).

Det är inte ofta jag jobbar numera, men jag saknar sannerligen den sociala stämningen som kan infinna sig där. Idag fick Lennart som vanligt mig att skratta i flera minuter. För ibland spelas sekvenser upp på repeat i mitt huvud, vilket underhåller skrattattacken. Relationen man har till arbetskamrater och klasskamrater är väldigt speciell. Intern. Något som utomstående inte riktigt kan förstå. Och det är rätt fint.

En fredag för några veckor sedan hade jag romantisk middag med mamma. Precis som jag, uppskattar hon själva upplägget av maten. Det blir så mycket godare då - man äter ju faktiskt med flera sinnen.

Öronmuffar är något jag trodde att jag aldrig skulle bära. Men numera gör jag allt för att inte frysa någonstans. Allt för att hålla värken borta.

Molnen har tagit makten över himlen och jag tänker "man ser inte skogen för alla träd" fast såhär: man ser inte himlen för alla moln. Igår var mina ögon fastklistrade mot himlavalvet när molnen skingrade sig och släppte fram den där intensiva, ljusblåa nyansen som jag älskar. Vissa dagar, när regnet piskar mot ansiktet och vinden kyler ända in i benmärgen, glömmer jag bort varför jag någonsin uttalat orden jag älskar hösten. Sedan känner jag av impulsen att dansa hem genom duggregnet eftersom allting tycks vara vackert så länge man har musik i öronen.

När jag såg Ida gå av tåget i torsdags, bevittnade jag en händelse som var så typiskt henne - hon hjälpte en kvinna att bära av sin barnvagn. För det är sån hon är - hjälpsam och omtänksam. Vi hade nog inte förstått någon av oss att vi skulle ses igen, att tiden var inne. Men det känns hur naturligt som helst att umgås med henne. Efter en runda på stan for vi hem och beställde kinamat. Sedan satt vi med var sin filt i soffan och slötittade på tv medan vi smälte maten. Hon lyckades frammana en härlig skrattattack hos mig när hon undersökte handdockan jag fyndat på Ikea. Håhåjaja :)

Resten av kvällen var mys framför brasan med Lars Winnerbäck som bakgrundsmusik. Det är något riktigt magiskt med en brasa och gott sällskap.



På fredagen var det dags för oss att göra oss festredo. Jag, Ida och Poffe hann med lite SingStar innan vi satt helt matta på bussen ner till Malmö. Väl framme tyckte jag det var otroligt underhållande att bevittna Malins, Kellys och Pieres samspel i köket medan de fixade kycklingsallad. En timme senare var inflyttningsfesten igång och även Sara tittade förbi en runda så att hon äntligen fick träffa Ida. Jag hade fyra av de allra bästa samlade så lyckan var total. När dygnet övergått till ett annat var det dags att inta KB och dansa loss lite. Jag blev otroligt glad när Joy Division - Love will tear us apart spelades. Åh! Under kvällen fick jag också träffa Idas vän Ludde som hastigast. Det var fint att se henne så glad över att träffa en gammal vän.


Lördag och dags att åka hem igen för att ta igen sig innan konsert. Trots min trötthet blev konserten en helt otrolig upplevelse. Och det var som en dröm - att stå på en Lars Winnerbäck med Ida av alla människor. Hon som ringt när Kom änglar spelats live. Jag har sällan varit med om en så mäktig gruppkänsla som under denna konsert. Publiken var i så full extas att Lasse blev alldeles överväldigad. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick gåshud. Jag finner knappt ord för att beskriva det, så jag hänvisar hit - artikeln säger det mesta.



07.23 i söndags gick Idas tåg hem och det kändes lika vemodigt som sist att gå av tåget och se henne rulla iväg. Jag ser fram emot den dagen jag kan åka upp och hälsa på henne!

...har gjort mig glad: Bob hund - Tralala lilla molntuss
...har gjort mig ledsen: Placebo - Running up that hill
...jag vill dansa till: Michael Jackson - Beat it
...jag vill dansa ännu mer till: Modest Mouse - Float on
...lugnar ner mig: Placebo - Narcoleptic
...jag lyssnar på för att bli pepp: Bob hund - Fantastiskt
...påminner om min kärlek: -
...påminner om gamla tider: Snook - 1990 nånting
...påminner om ångest: Rammstein - Mein herz brennt
...jag lyssnar väldigt mycket på just nu: Kent - Hjärta
...är väldigt, väldigt bra: The Strokes - You only live once
...lyssnas på i ilska: Michael Jackson ft. Janet Jackson - Scream
...jag lyssnar på när jag är kreativ: Kent i allmänhet.
...påminner om sommardagar: Håkan Hellström - Försent för Edelweiss
...påminner om våren: Caesars - Oh yeah?
...påminner om en bra film: Yann Tiersen - La valse d'Amélie
...påminner om staden jag tycker om: Timbuktu & Simone Moreno - Vi drar till Malmö
...jag lyssnade på när jag var 13: Minns icke.
...jag lyssnade på när jag var 15: Blondie - Maria
...jag lyssnade på när jag var 17: Håkan Hellström - Kom igen Lena
...jag lyssnar på just precis nu: Jag tittar faktiskt på film. Haha.

Om två timmar ska jag hämta Ida vid tåget. Ikväll ska vi mysa med kinamat för att sedan slå oss ner på en filt framför brasan och dricka varm chokladmjölk och grilla marshmallows med vacker bakgrundsmusik. Möjligtvis ett glas vin eller två också. Jag har saknat henne. Det var så tomt sist hon åkte hem.

Imorgon drar vi på inflyttningsfest hos Malin och tar med oss Poffe. Slår klackarna i KB:s tak för att sedan på lördag stå och njuta av Lars Winnerbäck live.

Det här kommer bli en bra helg.

I fredags blev det en familjetripp söderut. Första anhalt var Ikea i Malmö och efter att ha avnjutit en underhållande middag där med mina föräldrar, sprang jag ett varv på Novalund innan jag satte mig på bussen till Malin. Jag möttes av ett regnigt Malmö men humöret var ändå på topp. Samma kväll gjorde hon, jag och Anna både Vinyl och KB. Det blev dans även på efterfesten till min nya favoritlåt Float on :)


På lördagen bestämde jag mig för att spontanstanna ännu en kväll. Jag och Malin pratade över Chillout och hade intellektuellt utbyte tills två herrar gjorde oss sällskap och blev spöade i Guitar Hero. Sedan blev det extremt stor öl på Volym innan vi avskräcktes från kön till KB och istället intog puben mitt emot. Helgen har varit suverän! Och pannkaksfrukostar är aldrig fel. Dessutom behöver jag inte längre känna komplex över mina lustiga smaklökar eftersom jag både fått skratta åt att Malin äter rå bacon som godis och en herre som saltar sina pannkakor istället för att sockra eller sylta. Hilarious :)

Min kärlek till den förut nämnda låten bara växer. Mycket beror nog på att det inte bara är ett sinne kopplat till den, utan två. Jag ser hela tiden scenen framför mig. Gatlampor längs vägen en mörk kväll ur ett bilperspektiv. Hon sittdansar och sjunger med och allting känns mest fjäderlätt och vackert. Att jag fastnade så för scenen beror på att jag själv älskar just den situationen - själv i en bil i natten sittdansandes och sjungandes till musik som tar sig rakt in i hjärtat. Det är då jag får uppleva musiken som intensivast och det är underbart. Man känner sig så levande.

Jag är galet kär i en ny låt tack vare senaste skräckfilmen jag såg, som skänkte mig ett stort obehag. Hit and run är filmen, Modest mouse - Float on är låten. Den enda vackra känslan som filmen innehöll var just när den låten spelades.

Hösten städas upp och världen töms på lik. Det dras blyertsstreck över himlen och jag glömmer bort min kärlek till årstiden när den isande vinden går igenom allt. Ibland är liksom saker i vägen för en stund.


Jag talade om att simma i ett hav av stress och nu får jag kallsupar av kokande vatten.


Igår fick Zombieland mig att skratta så mycket att jag låg och sparkade med benen i luften och mina kinder föll offer för vattenfall.

Idag har jag gått en höstpromenad med mamma.

Imorgon ska jag göra Malmö med Malin.


"Vi skyddar dig med all kraft vi har
mot svinen"
får mig bara att skratta lite åt vaccinet


Och jag är ganska mycket kär i hela albumet Röd. Nyförälskad i underbara Kent. När jag passerar trädet där jag gjorde en lövängel för några år sedan med Sjukhus i öronen, glömmer jag lavan och känner hur hjärtat fylls med lycka till bristningsgränsen. Går och mimar texten när ingen ser för att hålla kvar upplevelsen när hörlurarna packats ner.

Mitt känsloliv evolverar men ibland måste magen ändå förmedlan det hjärnan inte kan.


Visslar med i Kent - Det finns inga ord i bilen mot stan.

Blir kär i Sjukhus och tar mig dit. Skrattar en gammal rädsla i ansiktet och trotsar den, känner inte ens fragment av den ångest som etsat sig fast så hårt förut. Kanske såhär:

"När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
så blir man aldrig rädd mer"

"Jag skrev mitt namn i vattnet så du vet var jag finns"

I lördags var det dags för 9b-träff hos Jojo, som numera bor i hus. Det är fantastiskt hur många roliga minnen man delar! Det blir en hjärtlig nostalgitripp varenda gång.

"So, no sex for three months? What do you do, sit on the drier?"

- Sagt till Bree i Desperate Housewives, därav hysteriskt roligt :)

Tror först att det är frost som angripit gräsmattan. Gnuggar ögonen och inser att det är den utlovade snön. Jag som trodde att växthuseffekten hade minimerat alla chanser till snö innan januari-februari. Dock rinner den redan ner i gatubrunnarna.

Och eftersom jag redan fryser, kan jag fortsätta med att lyssna på musik som ger mig gåshud.

Det känns som att jag badar i ett hav av stress, och just nu håller jag på att få kramp.
Låtsas att tiden inte är en variabel och aptitlösheten välkomnar magsyran som bränner som lava genom tarmen. Ibland hamnar psyket på botten av ån och då känns det som att jag inte kan klara någonting alls. Som att jag skulle behöva ta paus från livet i en vecka.

Men det är ju så. Man ramlar ner från molnen då och då.

Jag drog med mig Malin på Halloweenfest på Fallskärmsklubben för att röja lite med Anton & co. Det är en fest jag kommer att skratta åt länge, vill jag lova :) Jag och Malin siktade på att gå som vampyrer, även om jag lyckades glömma tänderna hemma ;)