Jag tänker ofta på det citatet. Än. Även när mina försök att dela glädje möttes av en kall vägg. Hur jag till sist stängde av känslorna, både de som ger energi och de som tar. För att inte gå sönder när föraktet syntes i ansiktet och hördes från munnen. Återkommande. Avsaknaden av värme, den konstanta närvaron av kyla. Och kanske är det därför jag fryser som jag gör nu. Det kommer att krävas tid att tina upp igen. Det har redan tagit lång tid. Mer behövs.