Höstnoll
Mina ögon dras alltid mot solen, även om den fullkomligt bländar mig. Framför mig regnar löv mot marken, under fötterna knastrar nyfödda kastanjer. Jag sparkar mig genom lövhögar även om det finns människor som ser. Fingrarna trummar okontrollerat mot ratten och blicken fastnar i gröna fält som möter klarblå himmel. Luften smakar som isbitar när den möter min feberheta hud.
Kommentarer
Trackback