Höstnoll

 
 
Mina ögon dras alltid mot solen, även om den fullkomligt bländar mig. Framför mig regnar löv mot marken, under fötterna knastrar nyfödda kastanjer. Jag sparkar mig genom lövhögar även om det finns människor som ser. Fingrarna trummar okontrollerat mot ratten och blicken fastnar i gröna fält som möter klarblå himmel. Luften smakar som isbitar när den möter min feberheta hud. 

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0