Jag närvarar under min barndomsbästis yngsta barns dop. En sorts socialt sammanhang som får mig att känna mig bortkommen om obekväm. Men i detta fall ger det mig energi. Att få den där inblicken i hennes liv som jag saknat så. Och när hennes ljuvliga 2,5-åring utbrister "jag älskar mammas kompis" smälter mitt hjärta som sockervadd.