Den person som jag pratar mest med i min vardag, förutom mina kollegor, är en 76-årig manlig granne och han får mig alltid på gott humör med sin sinnesstämning och sina historier.

 

En dag, när min idiotkvot blivit fylld på daglig basis i ett par veckors tid - och det otroligt dåliga verksamhetssystemet ovanpå detta jävlats royally med mig genom att radera allt jag gjort, var jag så arg när jag gick hem från jobbet att jag skulle kunna skalla någon (om jag inte hade en hyfsat välfungerande impulskontroll, den lyckas inte hejda svordomarna). Jag gick då inom affären, för att bland annat tröst-/belönings-köpa pizza, och då dök grannen upp som en skänk från ovan och fick all ilska och stress att lösas upp.

 

Alla borde ha en sån granne i sitt liv.